Premiärdagar i mot- och medvind

Inlagt den Apr 7, 2014 i Journal | En kommentar

5:e April – första fiskedagen

Saltsten copy
Fingrarna gick inte att kännas vid – de var bara där – och emellanåt fick jag titta efter för att se att det verkligen var så också. Och då jag behövde dem som bäst – vid inknytning utav fluga eller för att nästla upp något tafstrassel så var de mest i vägen – köldröda, orörliga stumpar.
Få dagar vadar jag vid fiske, men premiärfisket till havs sker alltid inuti vadarnas skydd, och denna dag stod jag ovanligt mycket – hela vägen till grenen i det 4-gradiga vattnet.Men inte ett hugg, inte en endaste liten dragning – jo, kanske, men å andra sidan; det var säkert tång…


Min lycka med spöet i hand, blir endast lite kortvarig värme innanför vadarna, då jag helt plötsligt och utan förvarning pissar ner mig. Nedkyld och långt utvadad i viken kunde jag bara gilla läget och det tog på tok för lång tid innan jag fann ett stopp på förnedrande flödet. Jösses – vuxna karl!

Jag har blivit mer rädd om mig – inte alls så vårdslös som tidigare i livet, varför jag svingar ifrån klippkanterna resten av den dagen…

Men trots allt, så finns det en ofrånkomlig tjusning med att slita i skitväder och kyla. Verkligen offra sig för längtan att känna den där första fisken ta. Under dessa förhållanden få några brödskivor med stekt ägg och kaffe till, med lätthet en stjärna i ”Guide Michelin”, och att ha någon att dela umbärandet med blir ovärderligt; tack Johan – det är till och med så att jag förlåter dig för att ha fräckheten att lura en öring – om än pytteliten, och lämna mig helt ensam som fångstlös. Därmed var Johans första fisk på fluga avklarad – grattis!


20:e april – andra fiskedagen

En glimrande påskdag – mycket bättre kunde nog inte önskas vädersmässigt. Möjligen att man kunde vara lite petig, och gnälla på vinden; ostlig för femtonde dagen i rad.
”Klart jag hänger med, skall bara sälja tidningarna först!”, hade Vincent svarat på frågan om en heldag på havet med farsan och hans spö.

Jag är lyckligt lottad. Hans personlighet förgyller alltid min tillvaro – leendet gentemot det mesta här i livet, och den härliga nyfikenheten på allt.

Trots att dagen är trög som bara den så blir det fisk. Fem öringar behagar mig, och tre av dessa passerar även ”de 45′”, med en silverblank bortom 50′.
Eftermiddagen var sen då vi nådde fram till Måsholmen och trots att hungern knöt sig i magen så insisterade jag på ett fiskevarv först. Vi tog oss runt, försiktigt tassandes mellan ejderhonorna som tryckte still i varenda skreva.
En kort stund kröp vi med kameran för ett benresterna


Viol och fågelben copy

Violer och benrester

från en Skarv vi stötte på – vackert inblandade med lilafärgade Styvmorsvioler som letat sig upp i vårsolen.
Mathållningen var ovanligt tilltagen – långt ifrån vad den brukar, då jag bullat upp för att få tyst på gnället som följt mig sedan vi var ute på en tvådagars i fjol – det räcker väl med havregryn, och kaffe! Eller..!?
Vi åt, länge och väl – Vincent var nog både chockad och mätt innan vi gav oss på det avslutande kvällsfisket.

– med värme i fiskarsjälen

Signatur firstname original

1 Kommentar

  1. Katarina S
    11 januari, 2015

    Otroligt vackra färger och former i översta bilden!