Kallvatten & gryningssprång

Inlagt den Aug 30, 2013 i Journal | Ingen kommentar

Fredag. Möttes redan i dörren utav både tält, spö och en ivrig son då arbetsveckan till sist var över!

Med en prognos för helgen som lovade lugnt och klart väder så gav vi oss ut på ett hastigt planerat mini-äventyr till havs (strikt rekommenderat för mannen som lider under ett svårt behov av att vifta med sitt kära Winston). Utav fredagkvällens planerade fiske-offensiv blev det inte mycket, då den mjuka sovsäcken kändes som det mest attraktiva valet redan efter några halvhjärtade kast. Jag sålde in min ändrade taktik till en förvånad Vincent samtidigt som jag sträckte ut mina trötta och stela lemmar innanför tältets behag; förklarade att ottan skulle vara den rätta tiden för ett seriöst försök eftersom vinden skulle ändra riktning under natten. Ett omslag till ost-nordost skulle få vattnets temperatur att falla ytterligare och väcka både öringarna och oss själva från den långvariga värmens paralysering. Mina förutsägelser köptes i sin helhet och det dröjde inte länge innan Tin-tin lästes för sovande öron…

Frilagd B.H.

Svinotta, havsörn och fisk…

Vaknade före klockans alarm, satt till uppfriskande 03:45…
En nordostan mötte, minsann! De kylande 7m per sekund, var ingen skön upplevelse då jag letade efter byxorna som lämnats i väskan utanför. När jag skuttade som bäst för att reda ut byxornas ben och hålla balans dök den plötsligt upp kom på breda vingar, seglande i vinden ovanför – kustens konung: havsörnen. Med byxorna fasttrasslade runt anklarna upplevde jag mitt hittills närmsta möte och följde den mäktiga fågeln tills den försvunnit långt ut och inte kunde skönjas längre. Fantastiskt!
Väl, och äntligen utrustad bestämde jag mig för att ta några kast i vinden. Det fick dröja med att rycka pojken från dröm till faderligt serverad grötskålsrealism.


Sensommarmorgon Journal L copy

Morgonstundens guld

Efter en stunds fiske intill vår plats, och några hetsiga fiskar i lätt mellanviktsklass, så tog jag mig runt till de beprövande ställena på motsatta sidan. Självkänslan var stärkt av starten!
En intensiv timma senare, och utan ett minsta drag i linan så var jag åter vid stranden nedanför tältet och en djupt sovande son. Jag hade bara att fullborda varvet runt den lilla ön, med några kast från utgångspunkten, innan frukosten skulle påbörjas.

Bloody Herringen rycktes hem genom vågorna där jag tidigare startat mitt svinotta-fiske. Sillflugan fick återigen fara förbi tången och stenarna som sköt ut i sundet, och som bröt de passerande vågorna i virvlar och uppfriskande svall.
En präktig fisk sköt plötsligt ur vattnet – som en projektil. Min fluga satt i käftarna på en stor fisk, äntligen!
I det vackra morgonljuset visade sig fisken i fem imponerande höjdsprång. Sättet att bestrida mitt spö var utan förbehåll, ursinnigt och vackert – en kamp om livet. När jag slutligen höll en hona på 57′ så hade jag redan bestämt mig – den hoppande kämpen skulle omedelbart få gå tillbaka. Öringen var helt enkelt ovanför min rätt att avgöra öde.
Efter den välgörande betraktelsen gick fisken tillbaka. Vilken ljuvlig öring! Jag kände mig välsignad i stunden, och tacksam gentemot den yrvakna fotografen som hunnit upp att bevittna den prickiga skönheten och knäppa några bilder (se nedan).

”Morgonens guld”

– med flugspö
Signatur firstname original

Skriv ett inlägg